De lediga dagarna...

När dagarna på förskolan numer kan bli ganska långa är det extremt trötta barn som hämtas därifrån på eftermiddagarna. Lite trist är det faktiskt att de glada, lekfulla och mysiga barnen vi faktiskt har inte märks på den tiden man har tillsammans i veckan...

Ibland blir det dock ett litet avbrott från den vardagen, de dagar mamma är ledig en helt vanlig vardag. Har man då tur är det då strålande sol och kallt friskt höstväder och man kan spendera dagen ute!

Helt ensamma var vi nästan och djuren var ganska fåtaliga men två nöjda barn blev det som sprang benen av sig över stock och sten...

När vi kom hem och lillebror sov så gott var det självklart dags att ta hand om det som plockades med hem. Mamma börjar snart känna sig som en riktig pysselmorsa...

Över förväntan..

Snart har en hel månad på dagis gått för lillkillen. Och ja, det går verkligen jättebra för mammas lilla älskling.... I och för sig har vi ju världens bästa dagis men ändå..

Lillkillen äter gott, sover ännu godare och leker mycket. Och när han träffar på storasyster på gården så pussas det och kramas. Och tvärtemot vad vi fasade för under vår ständigt febriga vår så har ingen av de små varit sjuka en dag än..

Okej, lite snor och host har det varit, men det är nog mamma och pappa som tagit den största smällen. Det är illa när man går in på natten hos Lovisa och ska natta om henne och det slutar med att hon ligger i sängen med händerna för öronen för att slippa lyssna på mammas hostattacker.

Vårt lilla lilla blåbär!

Det gick liksom inte att komma undan. Det blev dags ändå. Fjärde dagen idag för Noel på dagis.
I tre dagar har jag kompat med honom. Det började verkligen sisådär. Men för varje dag har det blivit bättre, även om mamma fortfarande är den bäste för honom. Äter och sover gör han iallafall, alltid något!

Igår efter maten tog han sin napp och sin filt och traskade självsäkert ut på altanen och kröp upp i första bästa bås alldeles själv på en gång. Problemet var bara att det inte var bäddat i just det båset så mamma fick flytta lillkisen till ett med madrass. Vi behöver inte idka hårdkörning på ren frigolit inte..

Så imorse var det dags att säga hejdå. Och mamma sa heljdå och pussades och vinkade. Stackarn Noel förstod nog inte riktigt vad som hände, alldeles tyst satt han på frökens arm. Stackars lillplutte. Snart dags att hämta de små nu, och inte ett ord har vi hört från dagis än...

Yrkesutbildning på hög nivå

Att små barn utvecklas i rasande fart är ju inget nytt. Men att det går så fort att det känns som om man inte hinner med trots att man känner sitt lilla knyte från innan till utan, det är att förundras över..

Numer är det riktigt roligt att vara på dagis även som mamma. Numer hinner man knappt innanför dörren innan de små drar in en på diverse äventyr när ens enda uppgift egentligen är att få ta med sig sitt eget barn därifrån.

Idag fick mamma knappt ett hej innan hon fann sig själv nedsliten i en tandläkarstol med en spruta i ena kinden och en dotter som letade efter lösa tänder och tänder att dra ut framför sig.

Om det är denna utbildningstakt som förskolan har idag då är det ju egentligen inte så konstigt att lilltjejens krafter tryter lite lättare nu än innan..
Då kan det faktiskt få vara ganska legitimt att somna på mammas arm i soffan redan vid halv sju på kvällen..

Stora barn stora glädjeämnen..

Det har varit väldigt stort att börja förskolan igen efter sommarlovet..

Lovisa har nämligen blivit en stor tjej som får gå i stora huset tillsammans med de stora barnen.. Och inte minst, använda saxen som bara de stora barnen får...

Roligt har det varit att träffa alla kompisar igen som som tur är också blivit stora och får gå i huset..

Har man blivit så stor på så kort tid, ja då är det verkligen på sin plats att fira dagisstarten med glass när man kommer hem!!!

Och Noel.... ja han har ju också blivit stor. Så stor att han ska få gå med de små barnen i lilla huset...men inte riktigt än... Som tur är tycker mamma..

Det där är inte Pippi! Eller..?

Sista dagarna på sommarlovet var det dags att åka neråt och hälsa på Pippi! Som Lovisa längtat.
Efter tysta och nöjda timmar i bilen slumrade de båda små till lagom till ankomst.
Dock var det någon som vaknade till ganska hastigt med orden: "Är vi hos Pippi nu???", typ två minuter efter att bilen startat.

När det första dotra säger sen när vi kommer in innanför grindarna och lilldamen får syn på en bild på parkens Pippi är: "Det där är ju inte Pippi!", då känns det lite sisådär..

Men det glömdes ganska fort bort när vi direkt traskade bort och fick träffa Pippi och leta efter Herr Nilsson.. Den totala upplevelsen kan inte vara så pjåkig iallafall när lilldamen till och med var på vippen att ge bort sina nappar till Herr Nilsson...

Två härliga dagar fick vi iallafall... Lite sol och lite regn... En helt perfekt uppladdning för hösten..
Och mamma hon tyckte nog det var minst lika roligt som de små..

Halvt vardag igen...

Vad gör man då? Pappa är tillbaka på jobbet igen och det blir lätt lite långa dagar ibland.

Jo, en utflykt till åsby kan göra alla nöjda. Mamma får köpa blommor, mamma får titta på de underbara små som socialiserar med de sötaste kaniner, de små smaskar glass och får umgås med mormor :-).

Sen att Noel fascineras mer av ljudet av kaninmaten mot matskålen så att han inte ens märker att han får en hungrig 7kilos kaninmamma i knät , och att Lovisas dag mörkas lite av att preeeecis missa båten som slussades, ja det kan man ta...