Nya året = mammas år!

Idag har det varit lyx.

En två timmar lång stund med en karl som masserar hårbotten, serverar thé och lägger fram härliga skvallertidningar framför en. Som dessutom gör att man känner sig toppfräsch när man kommer därifrån, även fast plånboken är bra mycket lättare. Härligt.

Mer av detta måste det bli. Nästa år ska nämligen bli mer mammas år. Helt enkelt mer tid för att må bra!

Tomten vet precis vad små barn vill ha!

Det strålar en stjärna...

Mamma är svag för Lucia. Väldigt svag. Minnena från knarrande snö på väg till luciatåg i yngre dagar finns starkt kvar. Mysigt och stämningsfullt.

Nu är det knappt att man hinner med en ynka liten luciasång. Det ska stressas till jobb och dagis, lagas mat eller läggas ungar. De tv-tider som finns är inte barnanpassade för fem öre..

Som tur är har man tid för de älskliga smås luciafirande på dagis, finns inget som skulle gå före det. Skönsång är det kanske inte. Men lyckliga små lucior, tärnor och tomtar som sjunger med hjärtat och vinkar frenetiskt till mammor och mormödrar i publiken, även om minusgraderna är mååånga.

Underbart!!!!

De är tappra våra små..

Efter allt vabbande var det ju nästan bara rättvist med ett par sjukdagar för mamma också, inte roligt i decembertider när massor ska hinnas med..

Dock har de små haft var sitt läkarbesök inklämt i veckan också, varav ett där mamma försökt dölja rinnande näsa, knallröda ögon och diskreta harklingar bara för att kunna få vara med och lyssna.. Inte blev man klokare precis, men lillstumpan ska provas och undersökas mer framöver iallafall. Tips för att enkelt övertala en bestämd treåring att prover är nödvändiga ibland mottages tacksamt.

Noel hade tid på bvc idag, dels för att man skulle titta på hans oroliga mage och för att få sin spruta som man hoppade över sist. Nog för att lillkisen ska övertalas för allergiprover nu nästa vecka men diagnosen blev ganska otippad ändå. Dubbelsidig öroninflammation med ordentligt buktande trumhinnor! Pappa trodde först doktorn skämtade lite där, men icke...

Inte vara lätt att vara liten här inte...

Traditionsenligt...

Julmånaden är ju här, äntligen... Överallt i bekantskapen pratas det då om att införa traditioner för de små i familjen, så även tvmässiga.

Julkalendern är ju en klassiker. Fanns det något mer spännande när man var liten och satt med den stora kalendern i knät 20 minuter framför tvn varje kväll fram til julafton.
Mamma är dessvärre inte särskilt förtjust i de senaste årens julkalendrar. Inget är ju som det var på den gamla goda tiden! Och speciellt är dessa inte anpassade för de lite mindre barnen och framförallt inte speciellt juliga och traditionsenliga.

Den kommersiella handeln har dock hjälpt mamma på traven i år. Numer kan man välja och vraka mellan alla julkalendrar i dvdhyllan istället. Så nu har det inhandlats här hemma.

Årets julkalendrar blir härmed Pettson o Findus och Trolltider!

Två små indianer...

Allt som oftast är det rena indianstammen som hämtas på dagis på eftermiddagarna.

Björnjakten fortsätter hemma där Lovisa går i täten och sjunger jägarsången och Noel smyger på tå efter och hyssjar med fingret så vi inte ska väsnas..

Som tur är har ina högljudda cowboys hittat till indiannästet än..

Första advent...

Första advent blev en kopia av förra årets feberyra.

Noel toppar feberligan som vanligt och febertermometern med för den delen. Lovisa grundade i och för sig med att vara förkyld hela veckan innan, sen har mamma varit hemma med feberkillen veckan efter. Och nu när andra advent närmar sig, är liten på väg att bli bättre , stora på väg att sjukna om och mamma har dragit på sig en rejäl förkylning också. Lovely!

Första advent bjöd dock på lite adventsmys. Syskonkärleken flödar för det mesta (man kan verkligen inte skaffa för tätt), trots lillebrors rejält labila feberhumör...
Snön har förhoppningsvis kommit för att stanna (även om -20 är lite overkill) och lillebror får prova pulkorna ordentligt för första gången..