De lediga dagarna...

När dagarna på förskolan numer kan bli ganska långa är det extremt trötta barn som hämtas därifrån på eftermiddagarna. Lite trist är det faktiskt att de glada, lekfulla och mysiga barnen vi faktiskt har inte märks på den tiden man har tillsammans i veckan...

Ibland blir det dock ett litet avbrott från den vardagen, de dagar mamma är ledig en helt vanlig vardag. Har man då tur är det då strålande sol och kallt friskt höstväder och man kan spendera dagen ute!

Helt ensamma var vi nästan och djuren var ganska fåtaliga men två nöjda barn blev det som sprang benen av sig över stock och sten...

När vi kom hem och lillebror sov så gott var det självklart dags att ta hand om det som plockades med hem. Mamma börjar snart känna sig som en riktig pysselmorsa...

Över förväntan..

Snart har en hel månad på dagis gått för lillkillen. Och ja, det går verkligen jättebra för mammas lilla älskling.... I och för sig har vi ju världens bästa dagis men ändå..

Lillkillen äter gott, sover ännu godare och leker mycket. Och när han träffar på storasyster på gården så pussas det och kramas. Och tvärtemot vad vi fasade för under vår ständigt febriga vår så har ingen av de små varit sjuka en dag än..

Okej, lite snor och host har det varit, men det är nog mamma och pappa som tagit den största smällen. Det är illa när man går in på natten hos Lovisa och ska natta om henne och det slutar med att hon ligger i sängen med händerna för öronen för att slippa lyssna på mammas hostattacker.

Vårt lilla lilla blåbär!

Det gick liksom inte att komma undan. Det blev dags ändå. Fjärde dagen idag för Noel på dagis.
I tre dagar har jag kompat med honom. Det började verkligen sisådär. Men för varje dag har det blivit bättre, även om mamma fortfarande är den bäste för honom. Äter och sover gör han iallafall, alltid något!

Igår efter maten tog han sin napp och sin filt och traskade självsäkert ut på altanen och kröp upp i första bästa bås alldeles själv på en gång. Problemet var bara att det inte var bäddat i just det båset så mamma fick flytta lillkisen till ett med madrass. Vi behöver inte idka hårdkörning på ren frigolit inte..

Så imorse var det dags att säga hejdå. Och mamma sa heljdå och pussades och vinkade. Stackarn Noel förstod nog inte riktigt vad som hände, alldeles tyst satt han på frökens arm. Stackars lillplutte. Snart dags att hämta de små nu, och inte ett ord har vi hört från dagis än...