Nya året = mammas år!

Idag har det varit lyx.

En två timmar lång stund med en karl som masserar hårbotten, serverar thé och lägger fram härliga skvallertidningar framför en. Som dessutom gör att man känner sig toppfräsch när man kommer därifrån, även fast plånboken är bra mycket lättare. Härligt.

Mer av detta måste det bli. Nästa år ska nämligen bli mer mammas år. Helt enkelt mer tid för att må bra!

Tomten vet precis vad små barn vill ha!

Det strålar en stjärna...

Mamma är svag för Lucia. Väldigt svag. Minnena från knarrande snö på väg till luciatåg i yngre dagar finns starkt kvar. Mysigt och stämningsfullt.

Nu är det knappt att man hinner med en ynka liten luciasång. Det ska stressas till jobb och dagis, lagas mat eller läggas ungar. De tv-tider som finns är inte barnanpassade för fem öre..

Som tur är har man tid för de älskliga smås luciafirande på dagis, finns inget som skulle gå före det. Skönsång är det kanske inte. Men lyckliga små lucior, tärnor och tomtar som sjunger med hjärtat och vinkar frenetiskt till mammor och mormödrar i publiken, även om minusgraderna är mååånga.

Underbart!!!!

De är tappra våra små..

Efter allt vabbande var det ju nästan bara rättvist med ett par sjukdagar för mamma också, inte roligt i decembertider när massor ska hinnas med..

Dock har de små haft var sitt läkarbesök inklämt i veckan också, varav ett där mamma försökt dölja rinnande näsa, knallröda ögon och diskreta harklingar bara för att kunna få vara med och lyssna.. Inte blev man klokare precis, men lillstumpan ska provas och undersökas mer framöver iallafall. Tips för att enkelt övertala en bestämd treåring att prover är nödvändiga ibland mottages tacksamt.

Noel hade tid på bvc idag, dels för att man skulle titta på hans oroliga mage och för att få sin spruta som man hoppade över sist. Nog för att lillkisen ska övertalas för allergiprover nu nästa vecka men diagnosen blev ganska otippad ändå. Dubbelsidig öroninflammation med ordentligt buktande trumhinnor! Pappa trodde först doktorn skämtade lite där, men icke...

Inte vara lätt att vara liten här inte...

Traditionsenligt...

Julmånaden är ju här, äntligen... Överallt i bekantskapen pratas det då om att införa traditioner för de små i familjen, så även tvmässiga.

Julkalendern är ju en klassiker. Fanns det något mer spännande när man var liten och satt med den stora kalendern i knät 20 minuter framför tvn varje kväll fram til julafton.
Mamma är dessvärre inte särskilt förtjust i de senaste årens julkalendrar. Inget är ju som det var på den gamla goda tiden! Och speciellt är dessa inte anpassade för de lite mindre barnen och framförallt inte speciellt juliga och traditionsenliga.

Den kommersiella handeln har dock hjälpt mamma på traven i år. Numer kan man välja och vraka mellan alla julkalendrar i dvdhyllan istället. Så nu har det inhandlats här hemma.

Årets julkalendrar blir härmed Pettson o Findus och Trolltider!

Två små indianer...

Allt som oftast är det rena indianstammen som hämtas på dagis på eftermiddagarna.

Björnjakten fortsätter hemma där Lovisa går i täten och sjunger jägarsången och Noel smyger på tå efter och hyssjar med fingret så vi inte ska väsnas..

Som tur är har ina högljudda cowboys hittat till indiannästet än..

Första advent...

Första advent blev en kopia av förra årets feberyra.

Noel toppar feberligan som vanligt och febertermometern med för den delen. Lovisa grundade i och för sig med att vara förkyld hela veckan innan, sen har mamma varit hemma med feberkillen veckan efter. Och nu när andra advent närmar sig, är liten på väg att bli bättre , stora på väg att sjukna om och mamma har dragit på sig en rejäl förkylning också. Lovely!

Första advent bjöd dock på lite adventsmys. Syskonkärleken flödar för det mesta (man kan verkligen inte skaffa för tätt), trots lillebrors rejält labila feberhumör...
Snön har förhoppningsvis kommit för att stanna (även om -20 är lite overkill) och lillebror får prova pulkorna ordentligt för första gången..

Repris..

När jag bläddrade bak i bloggen hittade jag på en lista på storasysters vokabulär sisådär 1,5 år sedan. Dotra var ju ingen språkfantast innan det lossnade rejält ett par månader innan tvåårsdagen, men ett par stora steg före lillebror var hon allt.
Inte så konstigt egentligen, lillebror har ju inget behov av att göra sig förstådd med annat än att nicka och skaka på huvudet när storasyster numer kan prata för ett helt kompani.

15 ord var det som de frågade efter på 18månaderskontrollen... Ha ha, Skrattretande..

Mamma
Pappa
Hej
Tittut
Oa (Moa)
Ia (Pia)
Bäpple (Äpple)
Appa (Tappa)
Att (Katt)

Av dessa har typ fyra kommit senaste veckan...

Ens käraste ägodel..

När man blir tre år och ska besöka tandläkaren för första gången verkar det gå ett skov att nappen skall avvänjas. Ett påhitt mamma och pappa knappt ens vågat tänka på, dotterns allraste käraste vän på natten. Kompisar till höger och vänster har lagt ifrån sig nappen och mamma har nervöst skjutit fram deadline till årsskiftet.


Förberedelse skall ju tydligen vara väldigt pedagogiskt så varje vecka har det pratats om när man blir stor tjej och inte längre behöver napp. Tills det upptäcktes att mamma och pappa hade ytterligare ett trumfkort på hand; lillebror!!! Inte blev det sämre av när vi upptäckte att badhusbesök fungerar ypperligt bra som muta det också.

Lillebror har nämligen varit duktig och klarat sig utan sin napp ett par veckor nu, utan protest och utan förberedelse. Detta ledde till att storasyster inte kunde ha någon napp så länge lillebror var uppe på kvällen. När sedan pappa föreslog ett badhusbesök i utbyte mot nappen så lämnade hon den frivilligt till pappa. Mamma och pappa såg mest ut som fågelholkar och undrar nästan fortfarande var haken ligger. Skulle det vara såhär enkelt?

När morgonen kom fanns ju dessutom bara en rimlig förklaring vart nappen tagit vägen. Tomten
var tvungen att komma tidigt i år och hämta dem så smånissarna kunde få dem! Vem skulle det annars vara?


En vecka har nu gått och hon är så duktig... Endast två kvällar har det frågats en gång efter nappen, och även accepterat förklaringen att ingen finns.

Tänk, ibland är de mer redo än man själv någonsin vågar tro! Och i veckan som kommer hoppas vi på en överraskning till stora tjejen som varit så duktig!

Sjuk vs Frisk?

Mamma var hemma från jobbet häromdagen. Inte på grund av något sjukt barn inte. Nej, på grund av sig själv, vilket absolut inte händer mer än max någon gång per år.

Och riktigt riktigt sjuk måste hon varit. Så sjuk att hon kom på att det var dags att börja träna!

Nu när man är frisk igen, går det inte riktigt att komma ihåg hur ens tanken kunde födas..

Höstmys...

Det är vad resten av familjen ägnar sig åt när mamma nu spenderar en hel del helgtid på jobbet.
Och det gäller väl att passa på så länge solen skiner och temperaturen inte sjunker alltför mycket.

Dricka varm saft och hoppning från alla de största stenarna! Inte helt fel för de med väldigt mycket spring i benen..

Syskonkärlek

Riktig dålig bildkvalitet blev det när jag lade det på datorn här, men underbart söta blev de två på syskonbilden från dagis..

Den stora dagen!

Den kom till slut. Den stora dagen när Lovisa fyllde tre år! Egentligen är ju det inte riktigt klok, tre år liksom...

Detta måste ju firas såklart och det i dagarna tre! De första presenterna hanns lite snabbt med innan dagis, sedan ytterligare firande på dagis och sedan hem igen till tårtgarnering för första kalaset. Lillebror var inte så väldigt imponerad och drogs med feber, men den nyblivna treåringen njöt för fulla muggar!

Helgen fortsatte med ytterligare firande. Massa godsaker och massa paket. Och massa bus!
En vecka tidigare hade mamma och pappa diskuterat hur tidigt det var att ha arrangerade barnkalas då Lovisa var på sitt första genom dagis. Men efter ett barnkalas hemma med relativt få treåringar så känns numer tanken inte alltför avlägsen.

Men ändå är det ju så mycket roligare att få besök hemma istället. Och TACK alla ni som ille kika förbi hos oss och TACK för allt pyssel, pussel, kläder och fina saker!!!

Bästa morbror hade bus över..

6 månader!

Ja, sex månader av friska barn har vi haft. Helt sjukt länge! Ofattbart länge! Det lär vi ju inte få uppleva någon mer gång kan jag tänka mig..

Efter denna vecka startar räkningen om igen. Pappa har vabbat med Noel tre dagar denna vecka och mamma med Lovisa en halv dag.
Men vab är helt okej (om man bortser från pengaförlusten) om det bara är för lite feber. Eller ja även för en massa feber är det helt okej. Speciellt här då feber mest ger sovande barn.

Men en månad med två barn på dagis blev det iallafall innan sjukan gjorde entré.. inte illa...

De lediga dagarna...

När dagarna på förskolan numer kan bli ganska långa är det extremt trötta barn som hämtas därifrån på eftermiddagarna. Lite trist är det faktiskt att de glada, lekfulla och mysiga barnen vi faktiskt har inte märks på den tiden man har tillsammans i veckan...

Ibland blir det dock ett litet avbrott från den vardagen, de dagar mamma är ledig en helt vanlig vardag. Har man då tur är det då strålande sol och kallt friskt höstväder och man kan spendera dagen ute!

Helt ensamma var vi nästan och djuren var ganska fåtaliga men två nöjda barn blev det som sprang benen av sig över stock och sten...

När vi kom hem och lillebror sov så gott var det självklart dags att ta hand om det som plockades med hem. Mamma börjar snart känna sig som en riktig pysselmorsa...

Över förväntan..

Snart har en hel månad på dagis gått för lillkillen. Och ja, det går verkligen jättebra för mammas lilla älskling.... I och för sig har vi ju världens bästa dagis men ändå..

Lillkillen äter gott, sover ännu godare och leker mycket. Och när han träffar på storasyster på gården så pussas det och kramas. Och tvärtemot vad vi fasade för under vår ständigt febriga vår så har ingen av de små varit sjuka en dag än..

Okej, lite snor och host har det varit, men det är nog mamma och pappa som tagit den största smällen. Det är illa när man går in på natten hos Lovisa och ska natta om henne och det slutar med att hon ligger i sängen med händerna för öronen för att slippa lyssna på mammas hostattacker.

Vårt lilla lilla blåbär!

Det gick liksom inte att komma undan. Det blev dags ändå. Fjärde dagen idag för Noel på dagis.
I tre dagar har jag kompat med honom. Det började verkligen sisådär. Men för varje dag har det blivit bättre, även om mamma fortfarande är den bäste för honom. Äter och sover gör han iallafall, alltid något!

Igår efter maten tog han sin napp och sin filt och traskade självsäkert ut på altanen och kröp upp i första bästa bås alldeles själv på en gång. Problemet var bara att det inte var bäddat i just det båset så mamma fick flytta lillkisen till ett med madrass. Vi behöver inte idka hårdkörning på ren frigolit inte..

Så imorse var det dags att säga hejdå. Och mamma sa heljdå och pussades och vinkade. Stackarn Noel förstod nog inte riktigt vad som hände, alldeles tyst satt han på frökens arm. Stackars lillplutte. Snart dags att hämta de små nu, och inte ett ord har vi hört från dagis än...

Yrkesutbildning på hög nivå

Att små barn utvecklas i rasande fart är ju inget nytt. Men att det går så fort att det känns som om man inte hinner med trots att man känner sitt lilla knyte från innan till utan, det är att förundras över..

Numer är det riktigt roligt att vara på dagis även som mamma. Numer hinner man knappt innanför dörren innan de små drar in en på diverse äventyr när ens enda uppgift egentligen är att få ta med sig sitt eget barn därifrån.

Idag fick mamma knappt ett hej innan hon fann sig själv nedsliten i en tandläkarstol med en spruta i ena kinden och en dotter som letade efter lösa tänder och tänder att dra ut framför sig.

Om det är denna utbildningstakt som förskolan har idag då är det ju egentligen inte så konstigt att lilltjejens krafter tryter lite lättare nu än innan..
Då kan det faktiskt få vara ganska legitimt att somna på mammas arm i soffan redan vid halv sju på kvällen..

Stora barn stora glädjeämnen..

Det har varit väldigt stort att börja förskolan igen efter sommarlovet..

Lovisa har nämligen blivit en stor tjej som får gå i stora huset tillsammans med de stora barnen.. Och inte minst, använda saxen som bara de stora barnen får...

Roligt har det varit att träffa alla kompisar igen som som tur är också blivit stora och får gå i huset..

Har man blivit så stor på så kort tid, ja då är det verkligen på sin plats att fira dagisstarten med glass när man kommer hem!!!

Och Noel.... ja han har ju också blivit stor. Så stor att han ska få gå med de små barnen i lilla huset...men inte riktigt än... Som tur är tycker mamma..