Syskonmedling är det svåraste att hantera tycker mamma. Ett himla trix och fix för att undvika illtjut och få alla nöjda och glada i slutändan. Helt klart något som kräver stor föräldrainsats.
Idag har syskonen små dock gått från den eviga syskonfrustrationen och provat något nytt. En enad front! Det måste vara detta som är syskonkärlek! Eller iallafall potentiell sådan. Det har busats och lekts och de små har skrattat så de kiknat tillsammans. Så roligt att se att de kan ha sån glädje av varandra redan.. Sen hur nyttigt det är att de triggar varandra till helt onåbara höjder återstår ju att se...
Noels humör har inte blivit sämre av att han har lyckats ta sig upp ytterligare en bit på utveklingstrappan. Han har upptäckt sin röst och försöker förmedla sig, helt oförståeligt men ändå, äntligen lyckats knäcka den oerhört svåra koden på hur man manövrerar gåvagnen så inte väggarna är så jobbiga längre och idag knäckte han koden på hur man står alldeles själv..
Sent omsider, nu står han där och det riktigt lyser om honom för att han upptäckt att han kan själv!
Gott..
manuell diskhjälp är bättre än maskinen..
"herr måttligt road" av att behöva sitta still en stund..
