Semester?

Nu är semestern här, på riktigt iallafall...
Barnen och mamma har redan haft två lediga veckor, som iochförsig bara sprang iväg... regnade bort gjorde de väl också ioförsig..
Sedan igår har fadern i familjen också joinat semesterligan... Så skönt!

Nu börjar bara alla måsten...

Besökarna..

Hela våren har vi haft nöjet och förmånen att ha haft en blåmesfamilj boendes hos oss på framsidan. De flyttade in snabbare än vi hann flytta bort fågelbordet till annan plats.  Så sista månaderna har vi haft nöjet att titta både på bobygge, ruvning och ivrig matning av små skrikande fågelungar.
Mamma och pappa blåmes har ståndaktigt stått emot och framförallt stått ut med två frustrerade och nyfikna katter.

Men IDAG när semestern för 3/4 av familjen har börjat togs då beslutet av de små att det var dags att flytta hemifrån. Nu är det alldeles alldeles tomt i holken, inget ivrigt kvittrande hörs längre..  Tomt känns det..

Dock dröjde det ytterst få minuter innan vi insåg att den lilla fågelfamiljen blivit ersatt. Den lilla vattenstenen vi har är ett välbesökt ställe för törstiga katter, småfåglar och storfåglar. Dock har den lockat fler invånare.

Välkommen till oss Herr Padda...

Milstolpe 4 och 5, de tristaste..

Ja om man kan kalla det  milstolpar. Såhär i efterhand skall vi väl vara glada över att det är avklarat och att vi hinner bli friska till semestern. Men att folk frivilligt utsätter sina små för detta, det har vi fortfarande lite svårt att förstå.

Vi pratar naturligtvis om vattkoppor. Lovisa inledde lite trevande i början innan det slog till med full kraft. Noel lider fortfarande även om vi hoppas att han klarat av hälften av sin sjukdomstid iallafall.
Ja ja, vi har ju inte varit ensamma iallafall. Hela förskolan har legat däckad i princip...
Så egentligen skall vi väl vara nöjda, då vi både har haft lekkamrater under tiden och inga större roligheter har fått ställas in...nästan iallafall..

Så halva juni har gått och detta är vad vi har pysslat med verkligen hela juni:

Skoj...

Milstolpe 3

Älskade Noel 3 år!!!!

Den första och enda riktiga vårdagen, det blev Noels dag!
Först väntade vi länmge på vintern som aldrig kom, sen på våren som aldrig kom...

Men på dagen tre år efter att vår älskade älskade hjärta kom till världen kom också solen!
En jättefin dag hade vi, och en underbart lycklig treåring fanns det!

Milstolpe 1 och 2 !

Trots att tiden gått så fort har vi hunnit med flera milstolpar den här våren :-)

Lovisa tog den första den nionde april:

Noel tog den andra den 17 maj

 

Vart tog våra små barn vägen? Vad ska vi nu göra med alla stödhjul? Tänk en dag kan man bara, så stolt man blir!

Tiden går fort ibland...

Så fort att man ínte hinner med det minsta, Tiden springer iväg och ju fortare den springer desto mer still står vi här.
Vi lever och vi växer och vardagen rullar på... fort fort fort...

Sköna måndag..

Med mammas schema fram till i mars blir det inte mycket lediga vardagar för de små. Idag var dock ett undantag, vilket visade sig bli ett väldigt lyckat undantag. 

Frukost framför bolibompa, högläsning ur nya böcker, målning, ritning och pärlande och bara allmän hemmalunk utan krav. Helt okej!  Och även om solen sken ute så var det helt okej att bara springa inne i pyjamas...

Så fort pappa klev innanför dörren blev det annat ljud i skällan. Vardagsrumsbordet som stått på samma plats i fyra år gjorde sig för första gången påmint på lillebrors näsa..  Små näsor blöder bra de också..