Det gick liksom inte att komma undan. Det blev dags ändå. Fjärde dagen idag för Noel på dagis.
I tre dagar har jag kompat med honom. Det började verkligen sisådär. Men för varje dag har det blivit bättre, även om mamma fortfarande är den bäste för honom. Äter och sover gör han iallafall, alltid något!
Igår efter maten tog han sin napp och sin filt och traskade självsäkert ut på altanen och kröp upp i första bästa bås alldeles själv på en gång. Problemet var bara att det inte var bäddat i just det båset så mamma fick flytta lillkisen till ett med madrass. Vi behöver inte idka hårdkörning på ren frigolit inte..
Så imorse var det dags att säga hejdå. Och mamma sa heljdå och pussades och vinkade. Stackarn Noel förstod nog inte riktigt vad som hände, alldeles tyst satt han på frökens arm. Stackars lillplutte. Snart dags att hämta de små nu, och inte ett ord har vi hört från dagis än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar