På tiden..

2,5 år har gått sedan familjen flyttade in i sitt hus. I 2,5 år har husets framsida lätt kunnat ses som kvarterets skamfläck. Dock tycker inte vi att vi legat på latsidan precis, utan ändå haft ganska fullt upp.

Men, så idag var det dags! Första steget mot en iordninggjord framsida. För första ången lyxade familjen till det också och lejde bort arbetet helt. Dock efter en bestämd övertalning från mammas sida. Såhär i efterhand har inte pappa så mycket mot det heller, 22 ton grus och sten hade kunnat göra åverkan på pappas rygg och axel en tid framöver.

Nu är det fint urgrävt, slät lera och grus istället för grus och sten. Lite jord på det där och mammas hopp om att kunna plantera lite vårlökar i höst ökar lite..

Vilken tur att man inte riskerar att gå sysslolös den här sommaren heller...

Blev svårt att slita sig för att åka till dagis..

Igår

Idag

Mamma och Noel smet ifrån allt grävande en stund.... Mysigare att läsa tidningen och lukta på syrener..

Slappa...

Idag var vi lediga. Alla utom pappa. Förmiddagen tillbringades hos fotografen så Lovisa har varit dagisledig idag. Blir spännande att se om det gick att åstadkomma något fint där.

Efter lunch har det varit vardagslyx. Slappande på ganska hög nivå, lite lekparkshäng i åskregn, och lyxig bortamiddag.. Lite cykelträning för Lovisa....i och för sig är det enda som måste tränas på nu är bromsning. Lite lagom sådär när temperaturen stiger över 20 grader och det för en gångs skull inte blåser storm.

Inga måsten idag, det sparar mamma till en annan dag..

Jag kan själv!

När man fyller ett år tycker Noel helt plötsligt att man är stora killen som kan allt själv.
Vi som precis lugnat ner storasysters kan-själv-period har helt otippat fått en ny.

Storasyster ligger givetvis bakom det mesta av Noels kan själv.

På gott och ont.

Senaste veckan har det hänt mycket. I och med ettårsdagen och de allra första riktiga stegen hojtar Noel allt som oftast: Titta på mig, jag kan själv! Givetvis ofta i en underbart hög falsett..

Numer kan noel själv..:

*Ställa fram saker som man kan stå på för att klättra upp i soffan när man egentligen inte når upp..

*Skjuta upp dörrar för att smita ut på altanen

*Klättra upp och hoppa både i syrrans och mamma och pappas sängar (mammas hjärta stannar varenda gång)

*Äta själv med skeden, eller ännu hellre med hela handen (ovanligt lite hamnar på golvet än så länge)

*Knata längre och längre rundor på egen hand

*Ställa sig upp på egen hand, underlättar väldans för det egna knatandet (första gången idag)

*tittar väldigt noga så mamma ser ordentligt när han slänger saker i toaletten eller badar i katternas vattenskålar..

Det var ju inte så himla länge sedan! Hur snabbt kan man egentligen glömma hur det är att handskas med envisa ettåringar???

Då och nu...

Lilla kisen har blivit stor. Tiden går obönhörligen.. Den lilla fågelungen är inte så liten längre..

Grattis vår lilla älskling på 1 årsdagen!

Fynd!!!

Små ljuspunkter går att hitta i en låång, grå och trist dag.

Mamma har fyndat!

I och för sig är det många gånger som mamma anser sig fynda men där många andra inte ser själva fyndet i fyndet. Dagens första fynd kan nog vara ett sånt men vips så var en födelsedagspresent till lillkillen fixad. Mamma är iallafall toknöjd!

Det andra var lite mer oväntat, men mycket kan man hitta i skräphögar ibland. På dagis har de rensat förråden så utanför grinden stod en ganska stor hög med allehanda bråte som skulle slängas. Så när mamma packat in alla barnen i bilen på väg hem packade hon även
in en fullt funktionsduglig triptrap i bagaget, helt gratis! Lite färg på den så...

Nice!!!

Söndag

Ibland är det skönt att bara komma iväg och göra något annat än att fördriva en förmiddag hemma, och ibland är det svårt att förstå hur mcket man egentligen hinner med på en dag.

Pappa skulle pyssla hemma så mamma plockade med sig de två (feberfria!!!!) småttisarna till Vallby för att premiärhälsa på djuren för i år.. En hit tycker Lovisa som lade ribban högt genom att både pussa och krama de stackars hästarna innan vi traskade vidare till de andra djuren.
Fårbebisarna hade dock inte kommit till världen än så det får bli återbesök snart igen..

Efter lite lunch hos mormor och morfar for vi hemåt igen. Eftermiddagen fördrevs effektivt med två besök i lekparken och fotboll med pappa på det stackars gräset.

Självklart ska man hjälpa pappa såga lister också. Sakta men säkert går det framåt i Lovisas rum och en kvalitetsansvarig måste ju självklart finnas.

En tom garderob var tydligen det som behövdes för att få vå busfrön att vara stilla på samma ställe mer än ett par sekunder.

Feber

Feber borde förbjudas. Alla sjukdomssymtom där man inte kan hitta orsak borde förbjudas.

Noel fick fem (5) feberfria dagar. Sedan från ingenstans var vi uppe på över 39 grader igen en eftermiddag. Mamma tvingade iväg lillkillen till doktorn som konstaterade det vi hört så många gånger förut, virus virus virus. Dock var lillkillen rejält röd i båda öronen, så förhoppningsvis är det "bara" det som är problemet nu.

Tredje dagen med 39-40 graders feber idag är det. Killen är väldigt pigg stundtals trots tempen men det har blivit oroligare på kvällarna i sängen och lite viftigt mot öronen. Är det hög feber på måndag fortfarande får det kanske bli ytterligare en titt i öronen..

Förhoppningsvis behövs inte det. Men 30 feberdagar på 2,5 månad känns ju inte som någon lovande statistik...