Jag kan själv!

När man fyller ett år tycker Noel helt plötsligt att man är stora killen som kan allt själv.
Vi som precis lugnat ner storasysters kan-själv-period har helt otippat fått en ny.

Storasyster ligger givetvis bakom det mesta av Noels kan själv.

På gott och ont.

Senaste veckan har det hänt mycket. I och med ettårsdagen och de allra första riktiga stegen hojtar Noel allt som oftast: Titta på mig, jag kan själv! Givetvis ofta i en underbart hög falsett..

Numer kan noel själv..:

*Ställa fram saker som man kan stå på för att klättra upp i soffan när man egentligen inte når upp..

*Skjuta upp dörrar för att smita ut på altanen

*Klättra upp och hoppa både i syrrans och mamma och pappas sängar (mammas hjärta stannar varenda gång)

*Äta själv med skeden, eller ännu hellre med hela handen (ovanligt lite hamnar på golvet än så länge)

*Knata längre och längre rundor på egen hand

*Ställa sig upp på egen hand, underlättar väldans för det egna knatandet (första gången idag)

*tittar väldigt noga så mamma ser ordentligt när han slänger saker i toaletten eller badar i katternas vattenskålar..

Det var ju inte så himla länge sedan! Hur snabbt kan man egentligen glömma hur det är att handskas med envisa ettåringar???