Semester?

Nu är semestern här, på riktigt iallafall...
Barnen och mamma har redan haft två lediga veckor, som iochförsig bara sprang iväg... regnade bort gjorde de väl också ioförsig..
Sedan igår har fadern i familjen också joinat semesterligan... Så skönt!

Nu börjar bara alla måsten...

Besökarna..

Hela våren har vi haft nöjet och förmånen att ha haft en blåmesfamilj boendes hos oss på framsidan. De flyttade in snabbare än vi hann flytta bort fågelbordet till annan plats.  Så sista månaderna har vi haft nöjet att titta både på bobygge, ruvning och ivrig matning av små skrikande fågelungar.
Mamma och pappa blåmes har ståndaktigt stått emot och framförallt stått ut med två frustrerade och nyfikna katter.

Men IDAG när semestern för 3/4 av familjen har börjat togs då beslutet av de små att det var dags att flytta hemifrån. Nu är det alldeles alldeles tomt i holken, inget ivrigt kvittrande hörs längre..  Tomt känns det..

Dock dröjde det ytterst få minuter innan vi insåg att den lilla fågelfamiljen blivit ersatt. Den lilla vattenstenen vi har är ett välbesökt ställe för törstiga katter, småfåglar och storfåglar. Dock har den lockat fler invånare.

Välkommen till oss Herr Padda...

Milstolpe 4 och 5, de tristaste..

Ja om man kan kalla det  milstolpar. Såhär i efterhand skall vi väl vara glada över att det är avklarat och att vi hinner bli friska till semestern. Men att folk frivilligt utsätter sina små för detta, det har vi fortfarande lite svårt att förstå.

Vi pratar naturligtvis om vattkoppor. Lovisa inledde lite trevande i början innan det slog till med full kraft. Noel lider fortfarande även om vi hoppas att han klarat av hälften av sin sjukdomstid iallafall.
Ja ja, vi har ju inte varit ensamma iallafall. Hela förskolan har legat däckad i princip...
Så egentligen skall vi väl vara nöjda, då vi både har haft lekkamrater under tiden och inga större roligheter har fått ställas in...nästan iallafall..

Så halva juni har gått och detta är vad vi har pysslat med verkligen hela juni:

Skoj...

Milstolpe 3

Älskade Noel 3 år!!!!

Den första och enda riktiga vårdagen, det blev Noels dag!
Först väntade vi länmge på vintern som aldrig kom, sen på våren som aldrig kom...

Men på dagen tre år efter att vår älskade älskade hjärta kom till världen kom också solen!
En jättefin dag hade vi, och en underbart lycklig treåring fanns det!

Milstolpe 1 och 2 !

Trots att tiden gått så fort har vi hunnit med flera milstolpar den här våren :-)

Lovisa tog den första den nionde april:

Noel tog den andra den 17 maj

 

Vart tog våra små barn vägen? Vad ska vi nu göra med alla stödhjul? Tänk en dag kan man bara, så stolt man blir!

Tiden går fort ibland...

Så fort att man ínte hinner med det minsta, Tiden springer iväg och ju fortare den springer desto mer still står vi här.
Vi lever och vi växer och vardagen rullar på... fort fort fort...

Sköna måndag..

Med mammas schema fram till i mars blir det inte mycket lediga vardagar för de små. Idag var dock ett undantag, vilket visade sig bli ett väldigt lyckat undantag. 

Frukost framför bolibompa, högläsning ur nya böcker, målning, ritning och pärlande och bara allmän hemmalunk utan krav. Helt okej!  Och även om solen sken ute så var det helt okej att bara springa inne i pyjamas...

Så fort pappa klev innanför dörren blev det annat ljud i skällan. Vardagsrumsbordet som stått på samma plats i fyra år gjorde sig för första gången påmint på lillebrors näsa..  Små näsor blöder bra de också..

Fötterna upp och huvudet ner, eller hur var det?

I julas hade vi då önskat Noel nya sängkläder, täcke och kudde, då han fortfarande drogs med de från spjälsängstiden som knappt räckte över tårna. Nu bucklar han med fullstort täcke i juniorsäng istället.

 MEN, han är såååå nöjd. Varje kväll när det är dags att sova myser han upp på den gigantiska kudden och säger "gooooosigt"..  Och gosigt är det nog alldeles säkert. Så gosigt att det kan användas i alla möjliga sovställningar..

Önskas!

Noel önskar sig sådanhärna i strlk 104 från Lindex ;-)

Hösten är fortfarande kvar..

Vid den här tiden förra året hade snön kommit och gjort det för att stanna. Än är vi inte riktigt där, så idag snabbade vi oss ut på altanen när solen kom fram för att hinna njuta av lite solvärme innan det är förbi..

Gräset lyser grönt fortfarande fast träden börjar bli lite tråkigt kala. Men vad gör väl det när man kommer ut och kan rensa bort all baciller som härjat i huset i veckan. Imorgon börjar vår vardag igen, alla till jobb och förskola. Doktorn har till och med tyckt att mamma var frisk så då är det väl bara att köra på, trist bara att man inte känner sig det minsta frisk och inte gjort det sen augusti...

Nya hos oss!

De här små sötnosarna har flyttat hem till oss idag tillsammans med två kompisar. De har tittats på länge men har inte haft någon riktig plats att boa på..  Förhoppningsvis har de nu klarat att slå bo innan helgen är slut..

Grattis lilla älskling!

Idag är det din dag!  Som du har längtat!

Resultatet av måndagsmorgonen...

De goaste små hjärtan!

När man blir fyra år!

Det är mycket som sker när man fyller fyra år. Iallafall enligt vår dotter...  och hennes föräldrar...

Planerna på födelsedagspresenterna har funnits ett tag.  Så länge att det blev svårt att inte genomföra dem lite tidigare än planerat...

Dotra är iallafall överlyckligt nöjd....  Förhoppningsvis håller det i sig nu ända till den än större femårsdagen...

Vad blir då kvar tills man verkligen blir fyra år?

Måndagmorgon...

Våra små hjärtan på väg ut i höststorm nummer två. Förskoledags och årets förskolefoto står på tur..

Skogens guld?

Familjen är väl inga skogsmullar direkt.  Därför blev båda mamma och pappa lite smått överrumplade då stora Ls förskolefröknar lite fint frågar om vi plockat mycket svamp i år då vår dotter är en naturbegåvning och tydligen helt fenomenal på att rensa kantareller.

I och med att de tillbringar tisdagarna i skogen och just i deras skog verkar det växa hejvilt med svamp både högt och lågt kan nu äldsta dottern mycket om svamp. Både vilka som kan ätas och inte och hur de ser ut.

Mamma och pappa har dock inte riktigt lika koll men kände då att det kan ju aldrig vara försent att vidga sina skogsvyer....

Dock vidgades det lite åt fel håll. Knappt en enda liten gyllengul sak skymtades. Tur då att det fortfarande fanns både små röda och små blå bär på backen att stilla små barnafingrar med. Får återta den nyupptäckta talangen nästa höst...

Fredagsmys

Mamma och de små söta är allena hemma denna fredagkväll. Då får man mysa lite extra.

Dagens fredagsmys är dock inte riktigt vad som stod på mammas önskelista egentligen. Men sega goda Ferraribilar med colasmak hade inte fått vara ifred från små klåfingrar. Och för en liten kille som har skonkost på sin meny i åtminstone 3-4 dagar till på order av tandläkaren hade inte ferrarisar varit det minsta skonsamma.

Det kostar att halka i badkaret. Till och med för mamma.

De är inte små längre...

Lillebror har fått vara liten i många avseenden och blivit väldigt stor i andra avseenden istället. Men nu är spjälsängstiden förbi i vårt hem. Och med tanke på storasysters enormt traumatiserade flytt till stor säng i färskt minne så har vi försökt skjuta på det hela så länge det bara går. Och det är just nu tur att syskonen bus är väldigt olika ibland.  lillebror tar det hela med ro och sover så gott så gott



Sommarlov är...

helt fantastiskt!

Konstigt nog är detta första året som mamma insett detta. Semestern är semester med stort S. Regler av alla tänkbara slag är utsuddade och man har bara varit.  När nu denna sakta mot säkert lider mot sitt slut, känns det enkelt sagt väldigt trist.

Men trots att mamma är tillbaka på arbetet litegrann finns tid kvar tillsammans innan solen går ner.

Vi bara är och njuter av det...