Kommer aldrig mer ta diskussionen om vad som är rätt eller fel i katternas vara ute eller inne. Det finns ingen som kan ändra min åsikt nu och jag kommer aldrig förlåta mig själv.
Tänk så nära att den eviga följeslagaren inte längre kunde följa med..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch va läskigt och jobbigt för dig!! Hur mår lilla kissemiss?? Bra hoppas jag verkligen! De är ju ens barn!!! KRAM
Skicka en kommentar