Äntligen....

Idag har våren gjort entré på riktigt! Som vi väntat! Och lämpligt på en dag när mamma bara varit hemma och njutit med de små... Fyra timmar i lekparken, lite mat och sedan cykeltur till hästhagen för att klappa små mular är även sövande för de små till kvällen. När de väl gick med på att gå in igen.. Hoppas hoppas det håller i sig nu. Trädgårdsfingrarna kliar också!

Vardagshäng

Ibland är det skönt att bara kunna byta ut vardagen mot lite frihet tillsammans. Och bara för att göra något annat någongång. Nu stod turen till att hälsa på de allra nyaste lammen. Små, ulliga och väldans söta. Inte ens storm och snålblåst kan ändra på det.

Blev det mammas år?

Början har iallafall varit helt okej. Mamma har satsat mer på sig själv de senaste månaderna, och tänk... man mår faktiskt bättre. Både i kropp och knopp. Sen kanske det är först då man märker när kroppen slår ifrån också. Men efter ett mars med konstant huvudvärk, trötthet och högt blodtryck börjar vi vakna till liv igen. Bara för det så ska den där jädra halsen böka med en igen. Tre dagar utan träning, mamma har abstinens!

Våren???

Vi väntar på att dvalan här hemma ska gå ur. Dvalan som vi legat i hela vintern. Lovisa frågar varje dag om sommaren har kommit än. Det sades att våren skulle komma nu iallafall. Okej för tio grader varmt, men dimma så man knappt ser vägen framför sig och ihållande ösregn. Den sista snön på tomten har iallafall fått kapitulera under dagen. Nä...... fågelkvitter och solsken skall det vara... Känns fortfarande väldigt långt bort.

Nya året = mammas år!

Idag har det varit lyx.

En två timmar lång stund med en karl som masserar hårbotten, serverar thé och lägger fram härliga skvallertidningar framför en. Som dessutom gör att man känner sig toppfräsch när man kommer därifrån, även fast plånboken är bra mycket lättare. Härligt.

Mer av detta måste det bli. Nästa år ska nämligen bli mer mammas år. Helt enkelt mer tid för att må bra!

Tomten vet precis vad små barn vill ha!

Det strålar en stjärna...

Mamma är svag för Lucia. Väldigt svag. Minnena från knarrande snö på väg till luciatåg i yngre dagar finns starkt kvar. Mysigt och stämningsfullt.

Nu är det knappt att man hinner med en ynka liten luciasång. Det ska stressas till jobb och dagis, lagas mat eller läggas ungar. De tv-tider som finns är inte barnanpassade för fem öre..

Som tur är har man tid för de älskliga smås luciafirande på dagis, finns inget som skulle gå före det. Skönsång är det kanske inte. Men lyckliga små lucior, tärnor och tomtar som sjunger med hjärtat och vinkar frenetiskt till mammor och mormödrar i publiken, även om minusgraderna är mååånga.

Underbart!!!!